Lana Brunell

Krönikor 2009

2009

Vandrande pinnar

Mellansonens bästis fick en kattunge. Plötsligt var våra undulater inte värda ett nickel. De var INGENTING jämfört med en kelig kissemiss. Förstås. Fast katt kan man ju inte ha när det finns fåglar i huset, DET insåg sonen. Alltså köper vi en hund, tyckte han.

Läs mer: Vandrande pinnar

Orkestern kirrad

Japp, då har vi snart kirrat familjeorkestern då. Yngste sonen har kommit in på Kulturskolan och nu är det pianolek som gäller. Perfekt!
Äldste sonen lirar gitarr och sjunger, mellansonen hamrar trummor, mannen är basist, jag sjunger och snart så har vi alltså det saknade instrumentet piano i sättningen.

Läs mer: Orkestern kirrad

Krönikor

M-A-M-M-A, du är P-I-N-S-A-M!

Det ylade mina tre söner i kör på flygplatsen i Rom.
Fast det är inget jag reagerar på längre. Så låter det varje gång vi ska flyga.
Vi tillbringade första veckan i november i Rom. Solen sken, pizzan och vinet var perfekt. Det var inga problem att stå ut med andra ord.

Läs mer...

Det är dags för avslutning

Snart är det nytt år. Med nya löften. Men det kräver ofta vissa avslut. Att man sätter punkt för något. Typ rökandet. Eller som i mitt fall, jobbet.
Efter tjugofem år på Sveriges Radio är det dags för ett avslut där.
Göra något annat. Byta miljö. Byta bransch. Byta sammanhang. Få nya intryck. Nya arbetskamrater. Lära nytt.

Läs mer...