Min mamma hade en hemlig garderob. Den var fylld, från golv till tak, med bra-att-ha-saker att ge bort. Mamma var, milt uttryckt, en samlare. I den där magiska garderoben lades handdukar, lakan, örngott, böcker, skivor, smink, krämer, parfymer, smycken, tavlor, handskar, väskor, paraplyer, strumpor, trosor och ja, you name it-ALLT, på hög! Fina grejer hon fyndat på rea eller vunnit i någon slogantävling.
Jag har alltid haft bra syn. Kan läsa böcker på nära håll och skyltar på långt håll. Men runt omkring mig har var och varannan människa plötsligt börjat bära glasögon. "Snart är det dags för dig också" kraxar olyckskorparna. Tror de ja!