Lana Brunell

Äntligen! Ett nytt år. Och en ny kalender i bokform med blanka sidor.
Och NU kände jag hur du nästan ramlade av stolen, för sannolikheten är stor att du tänker: "Men hallååå! Hon måste ha skrivit fel. Hon menar förstås en elektronisk kalender. Något annat gäller inte år 2014 när man måste synka livet i både dator och mobil."

Men ack nej, du läste så rätt. Jag syftar verkligen på min fysiska almanacka. Den med svarta pärmar och texten "2014 Weekly" tryckt på framsidan. Ganska stor, med många sidor att skriva på. Den enda synken som behöver göras är att få den att passa in i det gamla slitna skinnfodralet som suttit kring mina tidigare kalendrar.

Och NU ropar du kanske förfärat rakt ut i luften: "Va?! Det kan inte vara sant. Hur gammal är hon EGENTLIGEN den där Brunell? PAPPERSKALENDER år 2014? En sådan med blad i! Så otroligt mossigt ! Uråldrigt! Fossilt! Hallå, hon måste ju vara lite bakom flötet? En bakåtsträvare. Som tycker att allt var bättre förr.
Hon vägrar säkert e-böcker också. Och läser papperstidningar.
Ha, ha, smaka på den, pappersblaska när man har internet!
Och det skulle inte förvåna mig om hon fortfarande lyssnar på cd-skivor!"

Alltså, så här tycker jag. Ny teknik är bra på många sätt, men den elektroniska kalendern har INTE vunnit mitt hjärta.
Jag erkänner, utan omsvep, att jag inte alls förstår Outlooks storhet.
Jag har hört allt för många svära över sin digitala kalender när den vägrat synka som den ska. Då den gjort dubbelbokningar eller missat att upplysa om tandläkartider eller viktiga möten.
Och när uppkopplingen inte funkat, oj, DÅ har de digitala kalendernördarna stått där med lång näsa, helt handfallna, och haft noll koll på hur deras dagar ser ut.

Man kan ju förstås säkra upp och ha både en fysisk almanacka och en digital. Det finns det några som fortfarande gör. Men så finns också vi, stofilerna, som envist håller fast vid penna och sudd.
Som enbart har en papperskalender att skriva in alla händelser i. Jag älskar att sitta i sängen i slutet av december och ägna timmar åt att föra över alla födelsedagar från den gamla till den nya tomma almanackan.
Än så länge är den ganska luftig. Som alltid i januari.
Men jag vet ju att innan jag hinner blinka har dagarna fyllts upp av spelningar, fester, uppvaktningar, resor, föräldramöten, hundvaccinationer, bilbesiktningar, frisörstider...och ja, ni vet ju hur det är.

Jag gillar att kunna slå upp min kalender var och när jag vill.
Se vem som har namnsdag och om det är fullmåne. Bläddra bland sidorna och räkna veckorna fram till semestern. Klistra in kom-ihåg-lappar på extra viktiga datum. Sudda ut eller stryka över saker som inte blev som planerat. Kalendern kommer spegla mitt liv under ett år. I december kan jag göra en återblick och summera 2014, det blir som en dagbok.
Allra bäst är att jag kan ha med kalendern vart jag än går. Oberoende av ström, batterier eller mobiltäckning.
Halleluja! Jag kommer ALLTID åt min fysiska kalender.
Sanningen är att jag skulle ha svårt att klara mig utan den. Ärligt. Den är en del av mig.

Och jaaa, om någon nu undrar, jag läser fortfarande papperstidningar och riktiga böcker med pärmar. Och jag lyssnar på cd-skivor. And I´m proud of it! :)