Lana Brunell

Min mamma hade en hemlig garderob. Den var fylld, från golv till tak, med bra-att-ha-saker att ge bort. Mamma var, milt uttryckt, en samlare. I den där magiska garderoben lades handdukar, lakan, örngott, böcker, skivor, smink, krämer, parfymer, smycken, tavlor, handskar, väskor, paraplyer, strumpor, trosor och ja, you name it-ALLT, på hög! Fina grejer hon fyndat på rea eller vunnit i någon slogantävling.

Med åren fick hon lite svårt att hålla reda på vem som fått vad. Eftersom hon ofta hade dubbletter av grejerna så kunde det ibland hända att man fick t ex samma bok två gånger. Sju sorters kakor fick jag flera år i rad. Och ju äldre hon blev desto oftare hamnade de saker hon själv fått, i present till jul och födelsedag, där inne. Hon hade ju redan allt resonerade hon.

Jag kan erkänna att jag blev lite småsur när jag började få tillbaks mina egna presenter, som jag köpt till henne.
Nu finns inte mamma längre, men vet ni, den där garderoben finns. Hos mig! I den står en stor kasse med tilltänkta presenter till nära och kära. Hur gick det till?!
Hittar jag något jag gillar så köper jag många av samma sort. Sådär som jag tyckte det var lite dumt att mamma gjorde.

Häromsistens när min kära vän fyllde år, slog jag in några presenter från garderoben. Vi åt lunch och jag langade upp paketen som innehöll en sidenväska att förvara smycken i och en liten glad, röd och guldfärgad Buddhafigur.

Min vän öppnade glatt första paketet. "Åh, vilken fiiin väska. Precis lika fin som den du gav mig förra året. Exakt samma färg och mönster. Men det gör inget för dottern har lagt beslag på den."
Jag hade massor av andra färger att välja på, så lyckas jag med bedriften att ge bort en dubblett, till samma person!

Dags för paket nummer två. Buddhan.
"Oooh, tack-nu har du gett mig tre stycken likadana. Fast de håller armarna olika allihop."
Äsch då! Bättre lycka nästa gång, tänkte jag och köpte en ny present veckan därpå. En finfin påskhöna, liggandes i en glasbubbla, att hänga i fönstret. Humoristisk och udda.
Japp, den skulle hon gilla! Lunch igen. Fram med presenten. Pappret av och..."Tack, nu har jag två exakt likadana! Jag fick en av dig förra året också". Min vän skrattade så ögonen tårades.

Stackars henne som får dras med mig. Och stackars min mamma. Nu förstår jag hur hon kände sig när det blev fel med paketen Det är inte lätt att hålla reda på vem som fått vad. Med för mycket i garderoben (och skallen) blir det gärna så. Sen rår man ju inte för att äpplet faller så nära trädet.

Publicerad i Corren och NT:s helgbilaga Paus Weekend 2013-04-13