Lana Brunell

Kör aldrig nercabbat på motorvägen med en undulat i baksätet

Det var en strålande majdag för några veckor sedan. Familjen hade åkt till landet. Jag skulle komma efter när jag slutat jobba. Det skulle även Tulle göra. Vår blåa undulat, som blev ensam efter att Bigga Maggan, som var en vacker grå engelsk undulatska, gick och dog i vintras. Hon var tam. Satt på handen och åt från våra tallrikar. Tulle har varit livrädd för oss från första stund. Så när Maggan försvann bestämde jag mig för att tämja honom. Det har gått ganska bra. Vi börjar bli kompisar. Han härmar mina visslingar och flyger och möter mig när jag kommer hem. Självklart hänger han med till landet.

Jag är en B-människa

Jag har haft en surrealistisk upplevelse. För att ni ska förstå exakt hur konstig den var, måste ni veta att jag är en så kallad B-människa. En sådan som lägger sig sent och går upp sent. Sitter gärna och skriver in på nattkröken och sover utan skam bort en hel förmiddag.
Maken är likadan. Som tur är. Våra tre söner har dubbelt påbrå och är precis som vi.
Förr, när andra klagade på att deras barn vaknade tidigt, var vårt problem att få barnen i säng. Och få upp dem i tid till dagis.