Lana Brunell

Krönikor 2009

2009

Vandrande pinnar

Mellansonens bästis fick en kattunge. Plötsligt var våra undulater inte värda ett nickel. De var INGENTING jämfört med en kelig kissemiss. Förstås. Fast katt kan man ju inte ha när det finns fåglar i huset, DET insåg sonen. Alltså köper vi en hund, tyckte han.

Läs mer: Vandrande pinnar

Orkestern kirrad

Japp, då har vi snart kirrat familjeorkestern då. Yngste sonen har kommit in på Kulturskolan och nu är det pianolek som gäller. Perfekt!
Äldste sonen lirar gitarr och sjunger, mellansonen hamrar trummor, mannen är basist, jag sjunger och snart så har vi alltså det saknade instrumentet piano i sättningen.

Läs mer: Orkestern kirrad

Krönikor

Min syn på syn har förändrats

Jag har alltid haft bra syn. Kan läsa böcker på nära håll och skyltar på långt håll.
Men runt omkring mig har var och varannan människa plötsligt börjat bära glasögon.
"Snart är det dags för dig också" kraxar olyckskorparna. Tror de ja! 

Läs mer...

M-A-M-M-A, du är P-I-N-S-A-M!

Det ylade mina tre söner i kör på flygplatsen i Rom.
Fast det är inget jag reagerar på längre. Så låter det varje gång vi ska flyga.
Vi tillbringade första veckan i november i Rom. Solen sken, pizzan och vinet var perfekt. Det var inga problem att stå ut med andra ord.

Läs mer...