Lana Brunell

Krönikor 2012

2012

Stolt morsa

Här har man harvat runt hela sin ungdom i gamla sunkiga replokaler som legat i mörka P-hus, eller källare med trasiga asbesttak. Lokaler fyllda med gamla ölburkar, tomma vinpavor, pizzakartonger med capricciosarester, fimpar, begagnade snusprillor, tuggade tuggummin och 700 kg damm och grus i hörnen. Äggkartonger på väggarna för att isolera och smutsiga, trasiga mattor i olika färg och form på golvet.

Läs mer: Stolt morsa

Vi har blivit en körfamilj

Lana BrunellVilken tur att jag inte fattade vad jag gav mig in i!
Körslaget, ja men det är väl en kul grej, tänkte jag när jag hörde att min gamla kompis och bandkollega från Lakritstuttarna, Louise Hoffsten, fått i uppdrag att sätta ihop en kör från Linköping.

Läs mer: Vi har blivit en körfamilj

Nästa sommar tänker jag inte planera någonting alls

Varenda sommar har jag en massa planer på vad jag ska göra på semestern. Då, när man äntligen är ledig och kan ägna sig åt allt det där man inte hinner eller orkar när man jobbar. Vara kreativ och skriva böcker och musik. Och baka! För DET hinner man ju när man är ledig hela dagarna i 5 veckor. Ta båten några dagar till Visingsö. Måla stugan. Bättra på flåset och äntligen börja springa. Kliva i stövlarna och leta nya kantarellmarker.

Läs mer: Nästa sommar tänker jag inte planera någonting alls

Krönikor

Killar, killar överallt killar

Jag omger mig med killar. Min familj består av man och tre söner. Jag musicerar med nästan bara
män. Ja, jag har helt enkelt haft väldigt många grabbar omkring mig ända sedan jag flyttade hemifrån. Men i föräldrahemmet var det tvärt om. Där var vi nästan bara tjejer.

Läs mer...

Kör aldrig nercabbat på motorvägen med en undulat i baksätet

Det var en strålande majdag för några veckor sedan. Familjen hade åkt till landet. Jag skulle komma efter när jag slutat jobba. Det skulle även Tulle göra. Vår blåa undulat, som blev ensam efter att Bigga Maggan, som var en vacker grå engelsk undulatska, gick och dog i vintras. Hon var tam. Satt på handen och åt från våra tallrikar. Tulle har varit livrädd för oss från första stund. Så när Maggan försvann bestämde jag mig för att tämja honom. Det har gått ganska bra. Vi börjar bli kompisar. Han härmar mina visslingar och flyger och möter mig när jag kommer hem. Självklart hänger han med till landet.

Läs mer...