Lana Brunell

Krönikor 2010

2010

Nej, jag är ingen pedant

Jag är ingen pedant. Det är tur, annars hade jag förmodligen blivit galen. Det handlar om mina husdjur. För att börja med Vittris och Bigga Maggan, undulaterna. De skitar ju ner en del. Fjädrar och frön yr runt buren.

Läs mer: Nej, jag är ingen pedant

Vill du veta något får du kolla in Facebook

Hemma pratar vi inte med varandra längre. Eller snarare; sönerna pratar inte med mig om de viktigaste sakerna längre. Är jag nyfiken på vad de sysslar med så är det liksom ingen idé att fråga har jag nu förstått.

Läs mer: Vill du veta något får du kolla in Facebook

För mig är hon en dröm

Hon är ett glädjepaket. Ett yrväder. Ett sällskap som förbehållslöst öser sin kärlek över oss. Hon heter Zora. Eller ja, nu kan ju plötsligt ingen i familjen prata rent längre. Så hon kallas allt från "illa Ora" (lilla Zora), "Zoris" till "Zoliiiiis". Det sistnämnda namnet är nog det som förkommer oftast och ju mer jag tänker på det desto mer logiskt är det. Hon ÄR ju som en sol hela hon.

Läs mer: För mig är hon en dröm

Lille plutten blir stor

Nu tar han studenten. Jag fattar det knappt. Den där lille plutten som föddes för drygt 18 år sedan har gått och blivit stor. Hur gick det till? Och den där lille plutten som fortfarande är en liten plutt i mångt och mycket.

Läs mer: Lille plutten blir stor

Grejen med vuxenlivet

När blir man vuxen? Ja inte vet jag. Jag vet inte ens om jag är vuxen än.
Men jag vet att jag befann mig i någon sorts mellanålder under ganska lång tid. Alltså den där jobbiga på-väg-mot-vuxenlivet-åldern.

Läs mer: Grejen med vuxenlivet

Flugan var lite jazzig i sin ton

Vårtecken finns det många. De som gör oss glada är till exempel den första tussilagon och nässelfjärilens ankomst. Sedan finns det vårtecken som gör oss mindre glada, som t ex hundbajs och grus. Alla dessa ton med grus som hivats ut på vägarna och som nu får barnen att gråta.

Läs mer: Flugan var lite jazzig i sin ton

Jag blir kär i alla orter

Jag trivs jättebra där jag bor i Linköping. Superbra.
Vill absolut inte ha något annat hus. Det är lagom stort, har atmosfär och ligger centralt med grönområde precis inpå knuten.

Läs mer: Jag blir kär i alla orter

Krönikor

Hm, hur tänkte jag egentligen?

Två veckor i USA under jul och nyår. Först New York, sedan San Francisco och sist Los Angeles. Jag måste ha inbillat mig att solen skiner över hela Amerika året om. Fast jag visste ju mycket väl att det i New York var nästan lika kallt som hemma. Och att det i Los Angeles visserligen var varmare än hemma, men ändå vinter.

Läs mer...

Nu är det jul igen

Igen?! Det känns ju som det var nyss vi firade jul.
Och då har vi ändå hoppat över ett år i vår familj. Något jag hade lite ångest över. Tänkte att barnen i värsta fall skulle få grava besvär av att vi bröt den så djupt inrotade jultraditionen, och bara drog i väg. Utan en endaste julklapp. Utan att ha köpt julgran. Utan att ha kämpat ihop ett pepparkakshus. Tänk om sönerna för alltid skulle minnas DEN julen som den värsta i deras liv. Tänk om de i framtiden skulle berätta för sina barn och barnbarn om hur besvikna de var DEN julen då ingenting var sig likt.

Läs mer...