Lana Brunell

Krönikor 2009

2009

Vandrande pinnar

Mellansonens bästis fick en kattunge. Plötsligt var våra undulater inte värda ett nickel. De var INGENTING jämfört med en kelig kissemiss. Förstås. Fast katt kan man ju inte ha när det finns fåglar i huset, DET insåg sonen. Alltså köper vi en hund, tyckte han.

Läs mer: Vandrande pinnar

Orkestern kirrad

Japp, då har vi snart kirrat familjeorkestern då. Yngste sonen har kommit in på Kulturskolan och nu är det pianolek som gäller. Perfekt!
Äldste sonen lirar gitarr och sjunger, mellansonen hamrar trummor, mannen är basist, jag sjunger och snart så har vi alltså det saknade instrumentet piano i sättningen.

Läs mer: Orkestern kirrad

Krönikor

Pinsamheterna som kommer ut ur garderoben

Min mamma hade en hemlig garderob. Den var fylld, från golv till tak, med bra-att-ha-saker att ge bort. Mamma var, milt uttryckt, en samlare. I den där magiska garderoben lades handdukar, lakan, örngott, böcker, skivor, smink, krämer, parfymer, smycken, tavlor, handskar, väskor, paraplyer, strumpor, trosor och ja, you name it-ALLT, på hög! Fina grejer hon fyndat på rea eller vunnit i någon slogantävling.

Läs mer...

Jag är en B-människa

Jag har haft en surrealistisk upplevelse. För att ni ska förstå exakt hur konstig den var, måste ni veta att jag är en så kallad B-människa. En sådan som lägger sig sent och går upp sent. Sitter gärna och skriver in på nattkröken och sover utan skam bort en hel förmiddag.
Maken är likadan. Som tur är. Våra tre söner har dubbelt påbrå och är precis som vi.
Förr, när andra klagade på att deras barn vaknade tidigt, var vårt problem att få barnen i säng. Och få upp dem i tid till dagis.

Läs mer...