Lana Brunell

Krönikor 2011

Jul, jul strålande jul

Snart är den här med allt vad det innebär. Men för alla är inte julen strålande och lycklig utan innebär bara ångest och ensamhet. Men änglar finns ska ni veta! Som försöker göra det så bra som möjligt för dem som har det svårt på olika sätt. Jag tänker på Stadsmissionen i Linköping som jobbar i det fördolda. Inte bara under julen förstås, utan året om och har så gjort sedan 1972.

Visste du t ex att de driver ett café i den gamla Metodistkyrkan på Ågatan? Det är för övrigt mitt favorit-lunchställe. Dit går jag ofta och äter soppa lagad på ekologiska råvaror. Personalen, varav många volontärer, utstrålar värme i sina tröjor med texten "tro, hopp och kärlek". Och miljön där liknar inte någon annan. De gamla möblerna är hämtade från Kretsboden, Stadsmissionens andrahandsaffär. Stilarna blandas huller om buller, det är svängda stoppade soffor ihop med pinnstolar och pelarbord. Och mitt i alltihop finns en flygel som det ibland spelas lunchmusik på. Porslinet är också gammalt och udda och den här blandningen av allt är bara SÅ charmig!

Men nu var det julen det skulle handla om. Julen som är gemenskapen, gåvornas och matens helg. Men som alla inte har råd att fira. Alla har heller inte någon att fira jul tillsammans med utan sitter ensamma. Det är då Stadsmissionen finns där och sträcker ut sin hand.

På julaftons lunch dukas ett dignande julbord upp som skänkts av restaurangnäringen och tomten finns där med en välfylld säck med klappar som räcker till alla. Och det är en härlig stämning, det kan jag vittna om eftersom jag och pianisten Bruno Andersson under många år framfört julsånger där. En tradition som startades av Gunnar och Louise Hoffsten.

Först sjunger vi julsånger och sedan brukar det sluta i några röjiga blueslåtar. Både Bruno och jag har svårt att tänka oss en julafton utan det här uppträdandet på Stadsmissionen. Jag skulle säga nej till alla andra sångjobb på julafton, men inte till det här för det känns viktigt för mig. Det är en ära att få komma dit och träffa alla människor och höra biskopen yttra några kloka ord. I år är det förresten premiär för vår nye biskop Martin Modéus att tala där.

"Vi tror på möjligheterna i mötet med varje människa. Och vi förmedlar något som ingen kan få för mycket av. Nämligen tro, hopp och kärlek", säger Stadsmissionen.

Till alla er som jobbar där, sträck på er! Ni gör ett fantastiskt jobb och ni är faktiskt mina idoler allihop!

God jul!

Krönikor

Pinsamheterna som kommer ut ur garderoben

Min mamma hade en hemlig garderob. Den var fylld, från golv till tak, med bra-att-ha-saker att ge bort. Mamma var, milt uttryckt, en samlare. I den där magiska garderoben lades handdukar, lakan, örngott, böcker, skivor, smink, krämer, parfymer, smycken, tavlor, handskar, väskor, paraplyer, strumpor, trosor och ja, you name it-ALLT, på hög! Fina grejer hon fyndat på rea eller vunnit i någon slogantävling.

Läs mer...

Hm, hur tänkte jag egentligen?

Två veckor i USA under jul och nyår. Först New York, sedan San Francisco och sist Los Angeles. Jag måste ha inbillat mig att solen skiner över hela Amerika året om. Fast jag visste ju mycket väl att det i New York var nästan lika kallt som hemma. Och att det i Los Angeles visserligen var varmare än hemma, men ändå vinter.

Läs mer...