Lana Brunell

Artiklar

M-A-M-M-A, du är P-I-N-S-A-M!

Det ylade mina tre söner i kör på flygplatsen i Rom.
Fast det är inget jag reagerar på längre. Så låter det varje gång vi ska flyga.
Vi tillbringade första veckan i november i Rom. Solen sken, pizzan och vinet var perfekt. Det var inga problem att stå ut med andra ord.

Fast nu var det ju inte det jag skulle skriva om, utan om flygplatser, säkerhetskontroller och pinsamma mammor. I alla fall en. Den mamma som alla i familjen, inklusive hon själv, vet kommer att stoppas. Det vill säga jag. Säkerhetskontroller och jag går helt enkelt inte ihop. Det tjuter ALLTID om mig.

Jag glömmer aldrig Kafkascenen när jag och maken skulle på bröllop i Köpenhamn.
Kön flöt på bra igenom säkerhetskontrollen på Linköpings flygplats. Tills jag dök upp. Vad jag än gjorde tjöt det ilsket. Ringar, örhängen och armband, av. Tuuut!
Mobil, nycklar och mynt, bort. Tuuut! Stövlarna, väck. Tuuut! Inget hjälpte.
Svetten lackade och kön med irriterade resenärer växte. Maken log ansträngt med ögon som sa: "Varför har du så mycket krafs på dig och VARFÖR packar du det inte i handbagaget direkt?".
När inget hjälpte var det bara att börja klä av sig. Vad som helst för att slippa de misstänksamma blickarna. Ni vet: hon-har-säkert-en-bomb-i trosorna-som-hon-tror-att-vi-inte-ska-hitta-och-nu-ska-hon-få-livvstids fängelse-blickarna.
"Visst, jag tar av tröjan också!" Sa jag och började kränga av t-shirten. Vakten drog detektorn över bh:n på mig och nickade sedan triumferande till sina kollegor.
"Vaddå? " Sa jag,
"Byglarna" sa vakten kort och släppte äntligen förbi mig.

I Rom var det bara det gamla vanliga. Lite för sent upptäckte jag att jag hade vatten i väskan. "Hoppsan, jag har glömt hälla ut det ur min fina rosa sportflaska, vägrar gå på planet utan den."
M-A-M-M-A! Äldsta sonen tog flaskan och sprang och tömde den.
Sedan kontrollen. Bort med allt som skulle kunna tjuta. Maken och två barn kom igenom. Men inte mellansonen. För första gången blev han visiterad, vilket han tyckte var jobbigt.
"Mm, just det, nu förstår du hur din mamma har det" tänkte jag.
Så var det min tur. Ett välkänt tuuut ljöd ut i hallen. En kvinnlig vakt tog mig åt sidan, synade mig från alla håll och kanter, hittade förstås inget och släppte igenom mig.
Nu skulle bara allt plockas upp från plastlådorna igen. Då händer det. En miljard euromynt ramlar ur min jackficka, ut över hela golvet vid securityn. Kontrollanterna drog INTE på mungiporna.
M-A-M-M-A, du är P-I-N-S-A-M!
"Ja, ja, se så, hjälp till och plocka upp pengarna nu bara. Det kunde varit värre" sa jag och tänkte att barnen slapp i alla fall se mig plocka mynt i bara bh:n. DÅ hade det varit pinsamt på riktigt!